Jag älskar att vara iväg och träna och tävla men anser ändå att det är ''borta bra men hemma bäst''

Skrev denna när jag paddlat i ungefär 3 år och den förklarar hur jag kan lägga ner så många pass i veckan fortfarande!

Friheten att paddla för sig själv

Första gången jag paddlade var det stressande. Jag ansträngde mig för att klara balansen, jag ville paddla fortast och slappnade inte av när jag paddlade. Då kunde jag inte känna känslan av frihet.

Men det gör jag nu. Att paddla distans på hösten, nu för tiden för sig själv, är skönt. Bara höra ljudet när man sätter i paddeln och drar. Endast höra de plask och skvalp som man själv skapar, sina lugna andetag och ibland också någon fågel i ett träd.

Folk som går vid sidan av Rönne å hör man utan att lyssna på vad de egentligen pratar om. Ljuden från bilar, hundar som skäller och folk som skriker bildar bara bruset i bakgrunden.

Detta får mig att lugna ner mig och att inte tänka på något trist. Det är som att läsa en bok eller se ett foto med höstfärger som alla löven skapar. Jag ser när träden och lamporna vid sidan av ån speglar sig i vattnet och skapar en härlig blandning av färger.

Det är en helt underbar känsla! Alldeles ensam behöver jag inte tänka på till exempel skolan, läxor eller något tråkigt som hänt överhuvudtaget. Man rensar sig själv helt enkelt.

Alla har väl känt känslan av frihet? Då menar jag verkligen frihet som om att tankarna svävar på moln. Men egentligen sorterar man tankarna.

Om man tänker på något för mycket tappar man fokus. Då förlorar man frihetskänslan och om man försöker tvinga sig att hitta tillbaka blir man bara mer okoncentrerad.

Alla har väl varit bäst på något någon gång. Det är skönt att tänka på det ibland och vara stolt - sträcka på sig lite till! Härligt att någon gång uppleva att det man tränat på länge går hur lätt som helst, att tekniken verkar vara helt perfekt och att det känns som man är snabbast. Man får lust att tävla. Man tror sig kunna vinna över alla man tävlar mot.

Ibland funkar inget alls och allt känns bara ”skit”. Man vill bara gå hem och lägga sig och sova. Det har väl alla också känt någon gång?

Men om allt fungerar så är det bara underbart!

Om man paddlar i grupp blir det ofta lite kamp/tävling utan att man tänker på det. Detta trots att man blir tillsagd att inte bry sig om var de andra ligger, hur jag själv ligger samt vem jag har vid sidan om och kan jämföra mig med. Detta i stället för att fokusera på vad jag själv gör.

Jag har lärt mig att hitta känslan. Förr kunde en träning kännas jobbig och tekniken åt skogen men när jag efter halva träningspasset lyckades hitta den rätta känslan då var det helt underbart. Jag var nöjd när jag gick upp från kanoten efter passet.